Gruppen – en relation för livet

Om grupprocesser, samspel och möten mellan människor

Postat den 13 november 2013 Ι Av Eva-Lotta Sandberg och Per Winjestam

Vad är det som gör att vi är så många som vill vara del av en grupp? Varför har grupprocesser så stor betydelse i våra liv? Varför trivs vi i vissa grupper men inte i andra? Det är onekligen frågor som väcks när man deltar i en grupp och tillsammans med andra undersöker samspel och möten mellan människor. ”Grupper lever i människan och människan lever i grupper”, skriver Lars Svedberg och menar att det är i mötet med andra vi blir till: ”De mest skimrande ögonblicken i ens liv – nog handlar de alla om mänskliga möten? Om att se och bli sedd…” Vi lever en stor del av våra liv i och genom grupper såsom familjen, vänner och bekanta, skolan, arbetet, föreningar, nätverk och så vidare. Människan är ett socialt djur som ständigt söker nya kanaler för att kommunicera med andra eller som det ofta beskrivs med slutorden i Hjalmar Söderbergs välkända citat: ”Själen skyr tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst.” Vi föds in i grupper och är alltid mer eller mindre beroende av grupper i vårt dagliga liv. En grupp består av individer och varje individ bär en mängd olika grupper inom sig. Men det finns också en längtan efter kontinuitet, något beständigt, något förutsägbart som man kan lita på och komma tillbaka till för att få tröst och stöd. En gemenskap. Ett sammanhang. En frizon. Ett varsamt hållande. Något verkligt med människor av kött och blod. Något att hålla fast vid när allt annat befinner sig i ständig förändring och tillvaron ter sig osäker och otrygg och framför allt, bortom kontroll. Det är då vi vänder oss till gruppen för att få stöd och känna oss bekräftade. Eller?